Divamy

Nu är det äntligen kväll, jag längtar tills jag får gå och sova. Men jag brukar vänta på att Adam kommer hem, oftast iaf. Sen ska Carro sova hos oss. Idag har Carro fått körkort. Grattis=) Det har varit roligt att sitta och åka med henne idag.

En av anledningarna jag längtar tills att jag får gå och lägga mig är för att imorgon är en ny dag och förhoppningsvis en bättre dag. Idag hade jag nästan velat prata med nån men jag kan inte, Jag kan inte heller skriva ner det. Men förhoppningsvis blir allt bättre snart. Jag har ju börjat mitt nya liv. Med allt det innebär. (Det ids jag inte heller skriva upp för då sabbar jag säkert allt).
Ibland har jag bara lust att skapa en ny blogg för att kunna skriva av mig. Men jag tror ändå att allt skulle bara låsa sig för mig. Och även om jag klarar av att skriva så vågar jag inte spara det, Jag är en fegis i det samanhanget. Jag tänker att det kan finnas nån som jag inte vill ska läsa som läser det. Men ändå tror jag inte det. En annan orsak tror jag är att jag inte vill tänka dom tankarna och skriver jag ner dom också, så är det mer verkligt.  Jag har försökt att skriva i en bok, som vissa säger att man ska göra, men det går inte heller. Det bara låser sig. Fortfarande tänker jag tanken. som jag inte vill ha tänkt.

Sen börjar jag fundera, vad är en blogg?
Är det bara för att skriva av sig om sin dag eller ska man kunna skriva vad man känner här också? Om hur jobbigt man har hemma för tillfället, eller om man har problem med nån man tycker om?
Nu tror jag att dom flesta som läser detta inlägg kommer att tro vissa saker. Men men riktigt så illa är det inte. Det är bara några funderinga jag har och när jag är på det här humöret så börjar jag tänka ganska mycket. Om allt och ingenting igentligen. 

Men i andra stunden känner jag mig bara dum som tänker de här tankarna. Jag har det riktigt bra. Jag har en pojkvän som jag älskar och han är nån jag kan lita på, nån som jag kan prata med, nån som alltid finns där. (Fastjag tycker att han jobbar jämt). Vi bor i en lägenhet med mina katter och hans ..... djur. Det bästa av allt är att han älskar mig.

Sen har jag ju också mina underbara vänner. Som också finns där. Jag hittar inga ord på hur mycket jag tycker om er. Det ända jag kan säga igentligen är att jag älskar er.
Sen får jag inte glömma min familj som alltid har funnits där.

Det här vart ett väldigt konstigt inlägg. Men ni får skylla er själv som har läst. Det är inte mitt problem.
Ska kolla Cityakuten nu.
Hejs!