Varför?

Jag är så less på att alltid komma i sista hand. Efter familjen, vännerna, djuren och datorn.
Ska inte jag få vara på samma plats som familjen? eller har jag fel?
Jag har så många frågor som jag aldrig får svar på.
Varför vill du inte umgås med mig?
Älsar du inte mig nå mer?
Vad tycker du igentligen om mig? Är du less på mig eller går det bara inte att kunna umgås med mig?
Listan fortsätter. Känns som att den aldrig tar slut.
Jag tycker att jag bara tjatar och tjatar. Och jag är less på det.
Men vad ska jag göra?
Vad ska jag göra för att få en liten kram, för att känna mig omtyckt?

Jag kan inte ens skriva hur eller vad jag känner, utan det kommer bara upp en massa frågor. Som jag aldrig får svar på.

Just nu känns det bara som att vi är två personer under samma tak som inte umgås. Vi är främlingar som råkar stöta på varandra ibland. Jag vill inte känna den känslan nå mer. Jag vet att du kan visa att du tycer om mig. Du har gjort det förut. Varför slutade du?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0