Divamy

Jag är så less på att alltid komma i sista hand. Efter familjen, vännerna, djuren och datorn.
Ska inte jag få vara på samma plats som familjen? eller har jag fel?
Jag har så många frågor som jag aldrig får svar på.
Varför vill du inte umgås med mig?
Älsar du inte mig nå mer?
Vad tycker du igentligen om mig? Är du less på mig eller går det bara inte att kunna umgås med mig?
Listan fortsätter. Känns som att den aldrig tar slut.
Jag tycker att jag bara tjatar och tjatar. Och jag är less på det.
Men vad ska jag göra?
Vad ska jag göra för att få en liten kram, för att känna mig omtyckt?

Jag kan inte ens skriva hur eller vad jag känner, utan det kommer bara upp en massa frågor. Som jag aldrig får svar på.

Just nu känns det bara som att vi är två personer under samma tak som inte umgås. Vi är främlingar som råkar stöta på varandra ibland. Jag vill inte känna den känslan nå mer. Jag vet att du kan visa att du tycer om mig. Du har gjort det förut. Varför slutade du?

Då var det dags att prova på nått nytt. Nått som jag inte är så van vid. men jag har så mycket som jag vill ha ut ur mig och då kanske det hjälper att skriva av sig lite grann ibland.
Jag vet varken vars eller hur jag ska börja.
Men jag kan börja med att berätta att jag är en tjej som igentligen har ett bra liv som klagar på småsaker. Det finns dom som mår sämre än vad jag gör. men jag mår inte heller alltid så bra.
Just nu känner jag mig bara fjantig när jag sitter och tittar outsider. Dom har mycket värre problen än vad jag har.

Förhoppningsvis kommer jag sluta känna mig dum när jag sitter här och skriver och börjar kanske gilla det här så att jag fortsätter.